Vad innebär begreppet Mindfulness?

Du är inte dina tankar. Dina tankar tar dig bort från här och nu. Om du tänker på det som varit eller oroar dig för framtiden är du fången i dina tankar. Om du för ett ögonblick observerar dig själv och ser att du tänker, så är du inte längre identifierad med dina tankar. Du både är och observerar på samma gång. Du är i nuet.

Därför kan du hela tiden kan komma tillbaka till nuet genom att uppmärksamma t ex din andning. Andningen sker här och nu, hela tiden. Från den positionen av närvaro är det lätt att lägga märke till att det förflutna och framtiden hela tiden försöker dra dig bort från nuet.

Det här sättet att vara uppmärksam på här-och-nu, på andningen, att observera dina tankar utan att vara kritisk eller dömande är vad många kallar Mindfulness.

Ordet Mindfulness påminner oss om att vara medvetna om det pågående ögonblicket. Det pekar på att vara medveten och att vara uppmärksam på ögonblicket där vi just nu befinner oss. Det förflutna har passerat och framtiden är ännu inte här. Vad som existerar är ögonblicket, som sker just nu.

Om vi lyckas observera, och inte fastnar i våra tankar, så är nuet allt som finns. Här och nu, det pågående ögonblicket är länken mellan det som varit och det som skall bli.

Mindfulness är en kombination av att vara uppmärksam och att vara medveten i det pågående ögonblicket, utan att koppla några tankar eller värderingar till upplevelsen. Så fort vi tänker något om upplevelsen så tappar vi närvaron. Tanken för oss bort från närvaron i nuet.

Just här i ligger vårt personliga val. Vi kan medvetet välja att hålla kvar vår uppmärksamhet och vår närvaro i nuet. I det valet uppstår plötsligt en insikt.

Insikten, att vi inte är våra tankar, gör att vi avidentifierar oss från tankarna och istället blir en bevittnare av våra upplevelser. Vi upplever upplevelsen istället för att uppleva vår tolkning av upplevelsen.

Det innebär inte att vi skall sluta tänka. Förmågan att tänka är människans kanske kraftfullaste verktyg men vi skall använda verktyget när vi behöver det, inte vara fången i och offer för våra tankar.

Så här tänker Jon Kabat-Zinn vid stresskliniken vid University of Massachusetts i USA i sann buddhistisk anda:

 

Livet sker i nuet
Allting är i ständig rörelse, och vi är en liten, men oupplöslig, del av helheten. Eftersom allt samspelar kan inte just mitt lilla jag veta vad som händer sedan. Bara vad som händer just nu.

Varje intensiv längtan, varje föreställning om framtiden förvränger vår upplevelse av nuet. Det är som om vi försöker hålla fast verkligheten, tvinga den att inte förändras, eller tvinga den att förändras på det sätt som just vi vill. Tanken är ju egentligen absurd. Om vi kunde hålla fast verkligheten och anpassa den till vår egen idealbild, då skulle ju alla andra kunna göra det också. Vilket kaos.

Därför är det bara nuet som finns, det är bara det som vi kan förhålla oss till. Och då blir det extremt viktigt att uppfatta det med så klara sinnen som det bara går.

- Det första vi måste göra är att inse hur lite vi uppfattar, säger Jon Kabat-Zinn.

Vi vandrar med grumliga sinnen
Vi vandrar halvblinda med grumlig hörsel och fadda smaksinnen genom tillvaron.

Våra sinnen är grumlade av våra föreställningar. Tänk dig att, du går in i ett rum med en massa okända människor. Tänk dig två scenarier:

Jag 1. Du går in, observerar och är. Efter en stund kanske du dras in i ett samtal. Eller också gör du inte det.

Jag 2. Du går in och tänker direkt: Hur skall jag bli en del av den här gruppen? Hur skall jag få de andra att vilja tala med mig? Eller du kanske inte ens tänker det men känner dig obekväm och prövar olika sätt att få kontakt.

Det första jaget är avslappnat, öppet och mottagande. Det andra jaget är spänt, inlåst i sin egen föreställning om hur det borde vara.

Det är, säger Kabat-Zinn, som skillnaden mellan att se och jag ser.

Upplev nuet uten jagraster
Det är i den direkta upplevelsen av nuet, utan jagrastret, som förändringen kan ske. Eller snarare som du blir den du hela tiden har varit.

- Det tycks vara så att den medvetna närvaron får oss att komma i kontakt med en annan dimension av varande, ett ÄR som är bortom subjekt och objekt, där vi faktiskt förändras inte bara mentalt, utan på cellnivå.

Ur Leva juni 2005